Irgendwann im Januar 2009

hätte ich das geschrieben haben können. An J und L und J. 

Vi grät när jag tog tåget upp till Stockholm
Vi måste ses nån gång per år, min vän jag måste veta hur du mår
Du sa: ''Vi måste överleva Stockholm''
Du sa: ''Jag vet du måste fly, men du kommer aldrig få nån ny''
För vem fan kan få en riktig (sevnsk) vän i Stockholm 
Vem orkar va' på Stureplan och kamma håret hela dan
Ibland är det nog svårt att bo i Stockholm
Ibland jag tänker på det så, att jag vill få dagarna att gå

Så att jag kan få komma hem och träffa min bäste vän
Jag vill bara komma hem och träffa min bäste vän
Jag vill bara komma hem och träffa min bäste vän

Vi sa ''Vi måste lämna våran småstad
Ja, Rock´n´roll ska bli vårt liv
Med kvinnor fyller vi vår tid''
Men du min vän jag saknar våran småstad
Ibland så är det bara så, vi vill ha allt vi ej kan få
Men du, vi kommer ses igen till sommaren
Då kommer allt bli som den dag, vi gick i skolan du och jag
Vi lovade vi ses igen till sommaren
Ibland jag tänker på det så, att jag vill få dagarna att gå

Så att jag kan få komma hem och träffa min bäste vän
Jag vill bara komma hem och träffa min bäste vän
Jag vill bara komma hem och träffa min bäste vän

Danke, Simon Norrsveden. Wer ihn jetzt nicht bei Youtube sucht, ist selbst dran schuld.

 

Advertisements

Kommentar verfassen

Trage deine Daten unten ein oder klicke ein Icon um dich einzuloggen:

WordPress.com-Logo

Du kommentierst mit Deinem WordPress.com-Konto. Abmelden / Ändern )

Twitter-Bild

Du kommentierst mit Deinem Twitter-Konto. Abmelden / Ändern )

Facebook-Foto

Du kommentierst mit Deinem Facebook-Konto. Abmelden / Ändern )

Google+ Foto

Du kommentierst mit Deinem Google+-Konto. Abmelden / Ändern )

Verbinde mit %s