Da es letztes Jahr so gut funktionierte.

Es ist ein Buch und der 31.12.2012 ist ein guter Tag, um einen ersten Blick in dieses Buch zu werfen.

Advertisements

    • Just därför!
      Har länge funderat över att göra bloggen mer personlig, men just det att någon jag inte känner undrar vart bilden på mig tog vägen skrämmer lite. Ta det nu inte personligt, men det är kanske ändå inte min grej att bli „sedd“ på bloggen! Det räcker gott med att alla kan läsa det ja tänker/skriver. 😉

      • Att jag ‚tog reda på‘ det tillbakadragna inlägget var en ren teknisk slump (Google Reader ‚cachar‘ inlägg så att man kan läsa dem även om de senare borttas). Och jag förstår inte varför du (och många andra bloggare) är rädda för läsarna. Vi, läsarna är precis samma folk som ni träffar på gatan, på jobbet, på semester. Vi är – i 99.9999999% av fallen) inga galna mördare, eller obsessiva/kompulsiva stalker eller vad vet jag. Säkert, det finns farliga personer i den mänskliga befolkningen men sannolikheten att skadas av dem är precis samma i det verkliga livet, som på ‚internet‘. Och den är väldigt, väldigt liten.
        Sist men inte minst, kära Yate, det finns ingen som tvingar dig att publicera dina tankar, acceptera kommentarer eller både och. Men när du väljer att göra det då är det helt förväntat att det ska finnas folk som ska intresseras för dessa tankar, för ditt liv och slutligen för dig själv. Och det behöver inte att vara något ‚konstigt‘ utan helt sund, mänskligt och vänskapligt även om dessa läsare aldrig har träffat dig.

      • Jag vill inte fortsätta att diskutera detta på alla möjliga sätt och vis. Det är trist om du känner att jag tycker, mina läsare är stalkers/ obsessiva/ mördare – för det har jag aldrig sagt och tänkte därför inte i det minsta förmedla med mitt svar. Det är ännu tristare att det blev en sådan grej om detta och att jag känner att jag måste försvara mitt val att inte vilja bli igenkänd i bloggen. För det måste jag ju såklart inte. Ifall det då inte skulle vara roligt längre att läsa mina texter/ inlägg utan att veta mer om mig personligen – förlåt! Men som sagt: Jag dömer ingen för att vara interesserad av personen som driver den här bloggen, mig då, men jag känner mig inte bekväm med att synas för personer jag inte känner. Och ja – för mig är det ett skillnad mellan att bli sedd på gatan och att ha bilder på mig cirkulreandes på nätet.

  1. Pingback: E la fama? | Schreibereien

Kommentar verfassen

Trage deine Daten unten ein oder klicke ein Icon um dich einzuloggen:

WordPress.com-Logo

Du kommentierst mit Deinem WordPress.com-Konto. Abmelden / Ändern )

Twitter-Bild

Du kommentierst mit Deinem Twitter-Konto. Abmelden / Ändern )

Facebook-Foto

Du kommentierst mit Deinem Facebook-Konto. Abmelden / Ändern )

Google+ Foto

Du kommentierst mit Deinem Google+-Konto. Abmelden / Ändern )

Verbinde mit %s